b.c. 1460, Oudewater, Neth. d.Aug. 13, 1523, Bruges Flemish Gerard David Locations Netherlandish painter. He is known as the last of the Flemish Primitives. Although born in the northern Netherlands, he moved to Bruges as a young man, and most of his work expresses the impassive, unmannered, microscopically realistic approach peculiar to south Netherlandish art in the time of Jan van Eyck. David was skilled at synthesizing the art of several important south Netherlandish predecessors, adapting, for instance, the compositions of van Eyck and the technique of Hugo van der Goes. He was also influenced by Hans Memling, whose example led him to refine and polish his cruder northern Netherlandish style and to adopt the popular theme of the Virgin and Child enthroned.  Related Paintings of Gerard David :. | Altarpiece of St Michael | Vila during the flight to Egypt | The Virgin and child between angel musicians (mk05) | The Marriage at Cana (mk05) | THe Virgin and Child with Saints and Donor |
Related Artists:
CONGNET, Gillis
Flemish painter (b. ca. 1538, Antwerpen, d. 1599, Hamburg) Flemish painter. The son of a goldsmith of the same name, he trained as a painter with Lambert Wenselyns ( fl 1553) and possibly also with Antoon van Palermo (1503 or 1513-c. 1589), an Antwerp art dealer in whose house he lived (van Mander). In 1561 he became a free master in the Antwerp Guild of St Luke. Shortly afterwards he travelled to Italy, going first to Naples and Sicily and then to Terni, where he made frescoes with a painter named Stello. In 1568 he was registered as a member of the Accademia in Florence. He must have returned to Antwerp in 1570, for between that year and 1585 his name appears in the register of the city's Guild of St Luke, of which he became Dean in 1585. A year later, on the arrival of Alessandro Farnese,
BOL, Ferdinand
Dutch Baroque Era Painter, 1616-1680 Ferdinand was born in Dordrecht as the son of a surgeon, Balthasar Bol.[2] Ferdinand Bol was first an apprentice of Jacob Cuyp in his hometown and/or of Abraham Bloemaert in Utrecht. After 1630 he studied with Rembrandt, living in his house in Sint Antoniesbreestraat, then a fashionable street and area for painters, jewellers, architects, and many Flemish and Jewish immigrants.[3] In 1641 Bol started his own studio. In 1652 he became a burgher of Amsterdam, and in 1653 he married Elisabeth Dell, whose father held positions with the Admiralty of Amsterdam and the wine merchants' guild, both institutions that later gave commissions to the artist. Within a few years (1655) he became the head of the guild and received orders to deliver two chimney pieces for rooms in the new town hall designed by Jacob van Campen, and four more for the Admiralty of Amsterdam. Portrait of a Woman Dressed as a Huntress by Ferdinand Bol, courtesy Figge Art MuseumBy this time Bol was a popular and successful painter. His palette had lightened, his figures possessed greater elegance, and by the middle of the decade he was receiving more official commissions than any other artist in Amsterdam.[4] Godfrey Kneller was his pupil.[5] Bol delivered four paintings for the two mansions of the brothers Trip, originally also from Dordrecht.[6] Bol's first wife died 1660. In 1669 Bol married for the second time to Anna van Arckel, widow of the treasurer of the Admiralty, and apparently retired from painting at that point in his life.[7]In 1672 the couple moved to Keizersgracht 472, then a newly designed part of the city, and now the Museum van Loon. Bol served as a governor in a Home for Lepers. Bol died a few weeks after his wife, on Herengracht, where his son, a lawyer, lived. Probably his best known painting is a portrait of Elisabeth Bas, the wife of the naval officer Joachim Swartenhondt and an innkeeper near the Dam square. This and many other of his paintings would in the 19th century be falsely attributed to Rembrandt.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.